Att tackla en konkurs eller fyra

Har du tur i livet råkar du ut för en konkurs. Det är lätt att tänka att det är tvärtom men en konkurs vittnar om att du har försökt med något och att du har lärt dig en massa om vad som fungerar och inte fungerar. Hellre det än att fundera på att göra något men aldrig våga.

Jag fick hantera 4 konkurser på kort tid så jag är lite av en självutnämnd expert på området. Den första var ett bolag jag ägde en tredjedel av och det bolaget hamnade i vila för vi väntade på besked från investerare och gjorde annat under tiden. Vi hade ett underskott på 5.000 kr så det var inte hela världen. Eftersom de andra delägarna flydde hellre än att ta ansvar för situationen fick jag själv hantera konkursen. Det är ju inte så svårt kan jag säga i efterhand men har man aldrig gjort det innan så känns det kanske lite olustigt.

Jag fick ett brev hem från Tingsrätten som kallade mig till ett edgångssammanträde. Man blir kallad in i ett rum där det sitter två personer plus konkursförvaltaren, om inte hen är med på telefon. Där berättar förvaltaren om läget kring tillgångar och skulder och du är där av en enda anledning; att berätta att det stämmer eller komplettera informationen. Du gör detta under ed.

Grejen med en konkurs är att man inte längre har kontroll över det som händer. Det är en ofta kortvarig process som ställer krav på dig, att du ska svara ärligt och att du ska vara på ett edgångssammanträde. I större konkurser tar det längre tid och det är mer kontakt med förvaltaren.

Mina tre andra konkurser var ett och samma projekt, en koncern. Av strategiska orsaker satte vi inte alla tre i konkurs direkt utan började med ett av dotterbolagen. Tillsammans med min advokat försökte vi rädda koncernen men vår huvudleverantör ställde inte upp som de lovat. Det var till och med så att de inte ens dök upp till vårt möte där vi hade förberett oss under flera dagar. Det tråkiga här var att jag även här bara var delägare men precis som den första konkursen sjappade samma person även här. Så jag tog ”smällen”. Eller passade på att lära mig av erfarenheten.

Bara så du förstår – vi är fiender i den här processen

När vi såg att det inte gick att rädda företaget sattes de två andra bolagen i kk och mitt möte med den nya kk-förvaltaren var märkligt. Som person har jag svårt att hitta ångest och depression bara för att ett av mina projekt inte fungerat. Det handlar ju inte om mig. Så jag var glad på mötet med förvaltaren och ganska direkt säger han till mig -”Bara så du förstår – vi är fiender i den här processen”. En äldre advokat i den största advokatbyrån i Sundsvall sätter upp ramarna för hur vi ska hantera varandra. Sen sneglar han på min medhavda iPad och säger -”Den där tillhör konkursboet va?!!”. Den tillhörde förstås inte bolaget och jag var lite fundersam på vad han har att vinna på att vara otrevlig men kom sedan på att det förstås inte bara är välvilliga, ärliga och trevliga människor som driver bolag som går i konkurs.

Vi bestämde tid ute på arbetsplatsen där han skulle få se alla varorna vi hade i systemet. När vi träffades där kände jag en lättnad. Han hade tagit över, skickat hem personalen och fick nu nycklarna. Nu var det upp till han att försöka få ihop intäkter för att täcka skulderna. Jag hade tappat min investering på drygt 6 msek totalt, men slapp alla problem. Ett par edgångssammanträden och saken var klar. Bolagen fanns inte längre och gick man på allabolag.se såg man att jag hade fler bolag i konkurs än vad jag fortfarande drev. Det fick vara så. Det spelar liksom ingen roll vad andra tycker om jag är trygg i mig själv.

Som gravt kunnig it-kille skulle jag kunna sitta på ett fint kontor hela dagarna, ha snorhög lön och bedöva min passion. Då hade inte konkurserna inträffat och jag skulle ha sparat jättemycket pengar. Men jag har valt att leva och ta del av alla möjligheter som finns där ute. Och jag ser livet som ständigt lärande och vad är mer lärorikt än ett projekt som inte går som du tänkt?

Det blir ett misslyckande så fort du själv bestämmer att du har misslyckats. Eller för att du tror att alla andra tycker du har misslyckats. De flesta ser faktiskt på dig med respekt och önskar att de kunde hjälpa till. De som tänker annorlunda behöver du faktiskt inte bry dig om. Människor som tror att de växer genom att slå ned på andra behöver du inte ha i ditt liv. Punkt.

Om inte jag hade varit med och startat företagen då hade jag inte heller fått uppleva den äkta kärlek som kunderna kände inför vårt varumärke. Jag hade missat Gudrun som fick mig att fälla en tår när vi tillsammans insåg vilken nytta bolaget gjorde för just henne. Hon blev allt sämre i sin sjukdom och vi gjorde så att hon kunde leva som normalt. Jag hade inte fått träffa all fantastisk personal vi hade på arbetsställena i Göteborg och i Birsta. I stort sett alla hade varit långtidsarbetslösa innan och hos oss fick de riktiga jobb. Några gick vidare till andra jobb. Jag hade inte fått lära mig kapitalanskaffningsprocessen på så nära håll som det blev här. Inte heller fått alla rubriker i tidningarna med framgång och motgång.

 

 

 

2 comments

  1. Tack för att du delar med dig av det som ibland kan vara baksidan av att vara egen företagare. Jag har följt dig ett tag och tycker du ger ett bra intryck. Det behövs fler som dig, som vågar och som inte ser hinder som misslyckanden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s